I korthet kan man säga att jag är en hojåkande pensionär som heter Tage Strandell.

OK, i hojkretsar är det inte många som vet vem det är. 
Men om jag istället säger att jag heter Taggen – då är det säkert många som vet.

Det här med att köra hoj och att fotografera är den största delen av mitt liv just nu. Kanske är det så att jag försöker komma ikapp eftersom jag var vad man kan kalla en "slow starter". Min första hoj, en Kawasaki Vulkan VN1500 Classic Tourer, skaffade jag först våren 2007. Jag var ju en stor pojke så det blev en stor hoj.

Eftersom det blev den hojen kunde jag gå med i Vulcan Riders Sweden – vilket jag också gjorde direkt. Det är det bästa jag gjort i mitt liv! Vilka underbara människor jag fått möjlighet att lära känna tack vare det. Och så många – både i Sverige och runt om i Europa.

I och med mitt fotointresse fotar jag rätt mycket på våra träffar. För mig ger fotona en möjlighet att återuppleva alla dessa möten och upplevelser – om och om igen. Eftersom jag gärna delar med mig av detta har jag skapat den här webbplatsen.

Vem är jag i övrigt då

Ja, jag var nog en slow starter där också. På Sundsvalls BB startade jag som en sen 40-talist – sent på året och sent på kvällen. Så småningom tog jag examen som byggnadsingenjör i den sista årskullen som gick det 3-åriga tekniska gymnasiet. Efter det har jag gjort en, vad jag kallar, horisontell karriär. Jag började direkt efter examen som byggnads och brokonstruktör. Sedan blev jag egen företagare som försäljare av monteringsfärdiga småhus, kommunal energirådgivare, resande säljare av värmepannor, energirådgivare och säljare hos elleverantörer. Min yrkeskarriär avslutade jag som dataadministratör på kundservice hos Vattenfall. Utöver det här har jag varit ordningsvakt på nattklubb, haft ett kort uppdrag som deckare samt kört taxi – allt i Stockholm.

Fotointresset

Fotointresset vaknade någon gång i mina sista tonår. Intresset har sedan gått lite upp och ner under åren lopp. Efter att jag gick med i Vulcan Riders Sweden har det dock ständigt varit högt. Något annat än en amatörfotograf är jag inte. Jag skulle kanske kunna kalla mig medelavancerad partyfotograf som ibland ger sig ut och fotograferar andra miljöer och motiv.

Familj

Det viktigaste för mig är min son! Han kom till värden i mitt första äktenskap när jag var lite drygt 30 år. Vi har en nära och härlig gemenskap.

Något år innan han skulle börja skolan separerade jag och hans mor. Ett tag därefter träffade jag en ny kvinna som jag gifte mig med. Det äktenskapet varade i ungefär fem år. Sedan början av 90-talet har jag levt som singel och trivs med det.

Ja, det var i korta drag vem jag är

Naturligt finns det en massa mer men det berättar jag inte här. Vill du veta mer är det bara att fråga mig någon gång när vi träffas.